Det började i januari 2011 i tibro på ridskolan, jag, julia och mamma var i stallet och jag och Julia skulle börja rida. Man kände sig osäker i stallet men man kände ändå att det var där jag hörde hemma. Som tur var är mamma hästvan och har haft två hästar när hon var liten.
Jag gick på ridlekis i Hjo när jag var fem år och hästarna fastnade direkt. Gick där ett tag tills ridlekis skulle läggas ner, mamma ringde till en ridskola och vi blev erbjudna en dag och en tid. Om inte jag mins fel var det en fredagkväll och det var en dum tid så det blev inte av att jag började på ridskola den gången.
Jag gick i skolan och någon gång under lågstadiet (tror det var i ettan) fick vi en lapp om skridskoskola, jag blev sugen att prova på men det blev inte riktigt av. Men en torsdag pratade jag med min kompis i telefon och hon sa att hon skulle dit. Jag ville också vara med och jag började torsdagen efter henne. Jag kom upp i grupperna och höll på med konståkning i ca fyra, fem år.
Jag var med familjen på Rodhos och min kompis ringde och sa att hon hade slutat med konståkningen på grund av att hon tyckte att hon inte hann med det, för det var fyra gånger i vecka och vi skulle börja åka fem dagar i veckan. Jag ville fortsätta med det gick inte för mina föräldrar hann inte med att skjutsa fem dagar i veckan till Tibro.
.JPG)
Jag började badminton och gick där i nästan ett år. Det började bli tråkigt och jag började rida i stället.
Då kommer vi tillbaka till 2011 när jag skulle börja rida. Vi var där ett tag innan eftersom ridläraren skulle visa oss runt innan vi började. Jag fick ett lite större russ och var en av de snällaste hästarna medans Julia fick en fjording som också var en av de snällaste. Vi ledde ut hästarna till ridhuset och satt upp. Ridlektionen gick bra och jag var överlycklig över att det hade gått så bra. Efter en termin bytte vi ridlärare, till jill som hade ridskolan och jag utveklades snabbt efter ett halvårs ridning med henne. Jag fick byta grupp till hoppspecialen som den kallas, Där vi var fyra stycken som ville satsa på ridningen. Vi märkte snart att jag behövde en egen häst för att komma vidare. Vi tittade på både hästnet och blocket och hittade efter ett tags letande en lugn ponny som kunde hoppa.
Jag provred henne och jag blev störtförälskad på en gång. Ballyleks Naima som hon heter köpte vi och jag hade henne ca en kilometer hemifrån. Lille Naima var en perfekt förstaponny till mig. Hon stod till och med lös i stallgången när vi klippte henne.
Naima och jag hade många goda minnen tillsammans, men lite innan sommaren fick hon kotledsinflammation och fick vila ett antal veckor. När vi sen var på återbesök hos veterinären sa han att hon hade ett bra läkekött. Hon kom igång igen men veckan innan vi skulle vara med i ponnyallsvenskan blev hon halt igen och vi visste att hon inte skulle hålla för tävling mer.
Planerna var att avliva henne eftersom det var svårt att sälja henne som triangelmärkt. Vi tog kontakt med de gamla ägarna och berättade som det var med Naima. De tyckte det var synd att avliva henne och kunde tänka sig att köpa henne som triangelmärkt eftersom de hade haft många minnen med den hästen. Det var nog skönast för Naima att få komma hem igen.
Avskedet med Naima var svårt men det var det bästa för henne... :,)
Jag tror det var i en månad ungefär som jag var utan häst, men jakten på en ny häst var igång.
Jag slutade i tibro då vi kände att vi hade bättre träningsmöjligheter här i Hjo.
Vi hittade Queenie och en annan häst som heter Picasso i skåne som vi blev sugna på (och det var väll tur det ;). Vi åkte dit en lördag och jag blev stormförtjust i Queenie, men vi hade ju en häst kvar att titta på som vi inte får glömma.
Picasso
Queenie
Nu orkar jag inte skriva mer, men ni får säkert reda på resten sen :)
ps. det är säkert massa slarvfel men jag orkar inte läsa igenom
Felicia
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar